Valspurt

Nu är det bara en vecka kvar till valet. Stan håller andan, helt i onödan enligt Luis. Alla undersökningar visar att Chavez kommer att vinna stort men folk vägrar ge upp hoppet. Och vad ska de annars tro när alla de känner håller på oppositionen, klart de vägrar tro på opinionsundersökningarna när de aldrig rör sig i de kretsar där chavisterna är starka.

För att markera valkampanjens slut arrangerades en stor manifestation i centrum. Pål och Hoda, norrmännen, och jag tog oss ner till centrum för att titta. Knappt jag vågar berätta det på jobbet imorgon! Gatorna var översvämmade med rödklädda, hojtande och i visselpipor blåsande människor. Jag blev förvånad över hur intresserade många var av oss som främmande fåglar i hopen, och hur vänliga de var. Visst är många av dem obildade och andra till och med vad vi skulle kalla patrask och banditer men den överväldigande majoriteten är såklart vanligt folk. Måste faktiskt tillstå att det var lättare att få kontakt med den delen av befolkningen än överklassen.

Många tog det hela som en förevändning för att festa och stoja. Ölen flödade och överallt stod kampanjarbetare på bilar och delade ut tröjor, mat, dricka, kepsar, oväsenframkallande utrustning och annan allsköns bråte för att hålla stämningen på topp. Allt som är gratis är tydligen ännu godare här än på andra ställen. Vissa gånger fick jag känslan av nödsändningsutdelning i hungersdrabbade områden i Afrika, bara det att här handlade det om en t-shirt som propagerade för den sittande presidenten. Folk flockades runt bilarna och slet som hungriga vargar i allt som ramlade i deras väg.

I en hörna stod en samling folk med annorlunda utstyrsel. Svarta t-shirts och lite hårdare utseende. Pål berättade att det var den venezuelanska delen av en omspännande organisation grundad av en frihetskämpe av Peru för många år sen. Tydligen kontrollerar de stora delar av slummen och även om de inte kan likställas med maffia så dras ibland paralleller till stadsguerilla. En del av gossarna hade ”skid”masker på sig men jag fick ändå inte ta bilder av dem…

Chavez retorik är föga hedervärd. Han står och örlar på en scen, ropar konstiga slagord och anklagar sin motståndare för att ha en halv testikel. Låter ungefär som valdebatterna i Sverige.

Något annat som är ganska uppseendeväckande, och som fick Påls chavezanhängande flickvän att bli ledsen, var att alla på Påls jobb var tvungna att pricka av sig på en lista för att visa att de varit där med rätt färg på tröjan. Annars kunde de riskera att bli av med sina jobb.

Jag fick flera frågor om vad jag tyckte om presidenten och om den venezuelanska revolutionen. Svaret blev alltid att jag inte blandade mig i landets politik eftersom jag var utlänning och att jag hade varit där alldeles för kort tid för att ha hunnit bilda mig en uppfattning. Alla ville berätta om olika förbättringar som skett och alla projekt som är på gång och självklart låter det bra. Jag ska be Luis att vi träffas en kväll och han får reda ut begreppen för mig ordentligt. För som det ser ut nu har jag faktiskt köpt min omgivnings uppfattning utan att egentligen sätta mig in i situationen.