Cocodrilo!

Mitt favoritord på spanska. Smaka på det!

Och jag har starka kopplingar till krokodiler, som ni vet. När jag var i Belgien med Lönnroths hade jag dagliga fighter med Calle. Bland annat fick jag tvinga av honom de smutsiga byxor han hade på sig och pressa ner honom i ett par respektabla sådana, en morgon när vi hade bråttom till skolan. Svettig, arg och flåsande låg han sedan i en hög på sängen, resignerad, och väste:

"Mavcus. Du e en ecklig gammal kjokodil!" Omöjligt att inte dra på munnen vid minnet.

Och självklart odlar jag arvet. Jag blir Cocodrilo så fort tvillingarna kommer i närheten, och de skriker av skräck. Det räcker att jag visar tänderna och morrar så sätter de fart och nästan halkar omkull. Det är uppriktig skräck och ibland börjar de nästan gråta. Strax kommer de tillbaka med tårarna hängande längst ut på de långa ögonfransarna och ber om mer.

____________________________________________________________________