Marknadsekonomi och demokrati

Jag har börjat vackla i min tro på ovanstående institutioner.

För det första. Marknadsekonomi. Titta på hur mediautbudet såg ut dagarna efter valet i Sverige. Självklart handlar det om att sälja upplagor och att dra tittare i den fria marknadens tecken. Så allt handlade om svartjobb och obetalda tv-licenser. För vem tusan vill lyssna på nationalekonomiska utlägg och åtgärdsprogram? Nej, då är det mycket roligare att låta avundsjukan flöda och sitta och reta upp sig på grand och kräva folks avgång för att glömma bjälken i det egna ögat.
Det är skönt som mediarepresentant att kunna rättfärdiga sitt dödgrävarverk med att uppgiften är att granska. Visst. Men granska vad? Det beror på vad målet är. Och målet i det här fallet måste vara att få en kompetent ledning för landet. Och kompetens bör inte bedömas efter skavanker i nivå med obetald tv-avgift. Således blir granskningen felriktad när läsar- och tittarintresset får styra, istället för läsarnas och tittarnas bästa.

På samma sätt kan resoneras kring demokrati.

Människans begränsade rationalitet och objektivt sett lilla fattningsförmåga styr bort fokus och vilja från vad som kan anses vara hennes bästa. I Venezuela exempelvis. 53% av befolkningen vill ha kvar Chavez och den billiga bensinen eftersom de inte orkar/kan se det långa perspektivet. Jag bryr mig inte, för när oljan är slut så är jag borta. Alltså är demokrati inte alltid av godo. Som om en nation av knarkare skulle rösta igenom legalisering och fri tillgång...

Ovanstående förutsätter självklart att en nation vilar på en delad värdegrund, där den tysta överenskommelsen exempelvis är hållbar utveckling och ökat välstånd. Utan värdegrund finns såklart inget rätt eller fel, så tankarna ovan vilar - naturligtvis - på vad vi anser vara rätt och riktigt i Sverige.