Livet - som vanligt...

Medvetenhet om jaget – människans välsignelse och samtidigt hennes förbannelse. Förståelse för att känslan av otillfredsställda behov är just otillfredsställda behov. Utan självmedvetenhet – hos exempelvis en hund – finns känslan av otillfredsställelse självklart där, men den driver till instinktiv, och inte till överlagd handling. Den överlagda handlingen tillåter – kräver – planering, osäkerhet och ständig strävan. Med andra ord; förståelse för att framtiden kommer att medföra fler känslor av behov lockar till planering och strävan istället för att som en hund finnas bara i nuet. Tänk att, åtminstone ibland, bara ägna sig åt instinktiv handling och inte åt överlagd sådan. Bara vara, utan att fundera. Det är sällan människor tillåter sig det, även om jag bara kan tala för mig själv.

För det är funderingarna kring olösta problem och otillfredsställda önskningar som är orsaken, den enda orsaken, till mentalt obehag. Vilket innebär att om vi kunde frigöra oss från medvetenheten skulle det mentala obehaget försvinna. Och det är precis det som de österländska lärorna predikar! Vara i nuet, frigöra sig från önskningar och drifter, nå nirvana.
Men det innebär i så fall att livet inte skulle ha någon mening – i sin konkreta form. I alla fall inte som vi skulle kunna förstå och inte något som hör ihop med vår värld, så som vi känner den. Det innebär i sin tur att om vi inte sluter oss till de österländska lärorna, alternativt inte lyckas att frigöra oss från medvetenheten, så är vi dömda till evig strävan efter behovstillfredsställelse. För behovstillfredsställelsens egen skull och inte för att nå ett mål, eftersom det inte finns något.

En jämförelse mellan Venezuela och Sverige ter sig i ljuset av detta oerhört fascinerande. Jag diskuterade med Luis om hans personliga funderingar kring liv, mål och framtid. De tankar han hade var främst inriktade på trygghet, att skapa strukturer och stabila fundament som han och hans familj skulle kunna vila på utan att behöva oroa sig för vad som skulle hända i framtiden.
Kollegor och andra i min omgivning uttrycker sig i liknande termer. Skaffa eget boende, bil, familj och leva tryggt. Säkra sin försörjning. Leva nära sin familj. Där finns inga större tankar om egna företag, resor, fullbordande av storverk eller att leva den svenska drömmen: starta café…
De tycker att jag är galen som kommer hit. De frågar samtliga: Varför? Varför, när du kan leva tryggt i Sverige. När du kan slippa trafiken, när du kan tjäna mycket mer pengar, när du inte behöver oroa dig, där du har vänner och familj, socialt skyddsnät, pension och allt du kan tänkas behöva. Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara, utom att just allt det förmodligen är anledningen till att jag kommer hit.

I Venezuela är de helt och fullt inriktade på att tillfredsställa de basala behoven medan vi i Sverige, på gott och ont, tillåts att rikta vår energi och vår strävan mot andra områden. Områden som är mycket mer abstrakta och därför svårare att tillfredsställa och förstå. I korthet leder det med stor sannolikhet till större själslig oro eftersom vi inte vet vad vi behöver för att kunna slå oss till ro, vila i nuet.

Jag läser en bok om kreativitet. En samling där en rad mer eller mindre framstående människor, på sina områden, skriver en essä var om kreativitet. Någonting som för mig ligger mellan väst och öst var några meningar i stil med att kreativitet är att som en hund kunna finna glädje i att springa, att som bonde finna glädje i att se skörden utvecklas, att som människa finna glädje i att kroppen fungerar, att känna glädje i att se glädje i andra och att känna bitterljuv glädje över förmågan att ibland hysa negativa tankar. Det låter bra tycker jag.

Men jag tycker personligen också att kreativitet är att kunna ställa sig utanför sig själv och observera sina känslor när de inte gagnar självet, exempelvis när jag känner ilska. Att kunna neutralisera dessa ofruktbara känslor helt enkelt genom att fråga sig själv: Så intressant att jag känner som jag gör. Jag undrar varför? Och denna enkla fråga, om den ställs på ett innerligt och eftertänksamt sätt, tar udden av alla tänkbara negativa känslor.

Kortfattat verkar nyckeln ligga i att förstå att det finns någon form av energiflöde i allt som finns på jorden – växter, djur, vind och hav. Vidare att kunna se spår av detta flöde i allt runt omkring sig, att saker fungerar, på gott och på ont, och glädjas över det fantastiska i det hela.