Chacaito – Sabana Grande

Söndag lugn och fin men med ond hals och färgat slem... Allt undandiskat sedan kvällen före. Jag värmde resterna av thaigrytan, lika smarrigt som kvällen före. Bebbi ringde från Skype till min telefon och vi pratade ett tag innan jag gled ner på stan med kameran i högsta hugg. Metron till Chacaito.

Botaniserade på den illegala gatumarknaden och köpte 7-8 DVD-filmer av nyaste snitt. Vissa har knappt kommit ut på bio ännu och jag köper dem för 7-8 kronor styck! Så nu har jag ett litet men dock filmbibliotek som jag redan börjat tulla på. The Devil Wears Prada var väl halvtrevlig men oerhört förutsägbar av klassiskt snitt. Tro det eller ej men i ett hörn hittade jag Beck! Med svenskt omslag och hela baletten.

Gatumarknaden går mellan Chacaito och Sabana Grande och är fullsmockad med stånd, människor och invävd i ett sammelsurium av minst 3 discohögtalare åt gången, oavsett var du befinner dig längs gatan. Som spelar olika låtar. Den som spelar högst får flest besökare tycks de tro. Det som säljs mest är kläder, cd-skivor och filmer. Sen finns det lite krims-krams, godis och smycken. Vissa människor lever hela sina liv mitt i röran. Föräldrar sitter med sina barn i famnen, andra ligger och sover på några säckar under sitt solskydd, någon idiot försöker paddla sig fram på en motorcykel på de smala gångstigarna, familjer sitter och äter bakom de bord där de bjuder ut sina varor.
Längs gatan ligger ”vanliga” affärer på båda sidor, och i mitten har folk etablerat två ”strängar” av försäljningsställen. Vilket gör att det finns tre gångstigar att ta sig fram på: två längs de båda trottoarerna där man på sin ena sida kan kika in i de vanliga affärerna och på sin andra sida har gatuförsäljarna, och en i mitten där man befinner sig mitt i kommersens centrum. Livligt, intensivt och ganska montont utbud. Det enda som skiftar är kvaliteten på skivornas omslag.
Luis och Maria, och alla deras vänner såklart, menar att Sabana Grande är direkt farligt, och självklart är det värre än Lilla Torg, men attan vad de överdriver. Hur skulle de kunna veta? De har ju aldrig varit där!!
På vägen hem klippte jag mig för 25 spänn och fick en look som Carl Lewis på köpet. Köpte även tvättmedel – jag är ett offer för reklamen, köpte dyrt Ariel eftersom jag inte vågade testa lokala märken.