Otro mundo...

2/11 2006

Den nya barnflickan och jag var de enda som var hemma igår kväll. Jag har inte pratat så mycket med henne men jag hörde hur hon ringde till sin familj i Colombia igår. Hon var oerhört ledsen och grät. När hon kom ut pratade vi lite och hon gav mig hela historien.
För tre år sedan dog hennes man i cancer och lämnade henne med två barn. I Colombia finns knappt några jobb så hon letade sig till Venezuela och fick jobb hos Luis och Maria, men familjen är kvar... Hon lider oerhört men glädjer sig över att barnen kommer över till jul. Hon hoppas att de ska kunna stanna men för att det ska fungera vill hon hitta ett annat jobb, vilket hon inte sagt till någon annan. I Colombia hade hon ett någorlunda kvalificerat arbete men här är hon i samhällets absoluta bottenskikt. Eftersom det inte fanns några alternativ i Colombia längre, det är i stort sätt enbart nepotism och kontakter som krävs för att få jobb där tydligen.

Hon kände nog att hon sagt för mycket så hon fick mig att svära på att inte berätta, vilket jag lovade på villkor att hon skulle säga till i god tid innan hon slutade så det går att hitta ersättare i tid.

____________________________________________________________________