2/11 2006
Något mycket intressant hände idag. Jag antar att jag gjort fel från början... Jag har svårt att INTE behandla tjänstefolket som jag behandlar övriga människor. Jag skojar alltid med dem, pratar med dem om allmänna saker och behandlar dem som jämlikar.
Luis, Juan och alla de andra har ett mycket mer reserverat förhållningssätt till dem, som om de vore på restaurang.
Jag var ensam hemma i morse, utöver de anställda, och stämningen var hög. På något sätt var Luis frånvaro en signal om att råttorna kunde dansa på bordet en smula. Det inbegrep ett ganska burleskt språk som kom att inbegripa mig. Utan att gå in på detaljer upplevde jag det som att de testade gränser med mig, vilket kändes olustigt, speciellt eftersom jag inte behärskar språket. En sådan sak skulle de aldrig få för sig i relation till någon annan, och jag har förmodligen bjudit in till det. Kanske är det så illa att umgänget i de lägre klasserna är av det här slaget?
Hur som helst fann jag det bäst att avbryta så fort som möjligt och markerade tydligt att det visst var ok att skoja men den typen av kommunikation var över gränsen. Därefter inga leenden och mer direkta kommandon. Chauffören Nino hoppade till när jag kort och enkelt beställde skjuts på stubinen till jobbet och Luz kröp ihop en smula när hon försökte skämta bort det hela och jag på ett tydligt sätt höll kvar konversationen vid mitt missnöje. Well, tråkigt om det inte går att vara vänskaplig men en nyttig lärdom.
____________________________________________________________________
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment