I veckan var jag bjuden till ett evenemang där Venezuelas 100 mest framgångsrika ledare skulle utses. 19:00 stod det i inbjudan och som plikttrogen svensk var jag där fem minuter före utsatt tid. Och folk bara glodde på mig. Mjaa… med tanke på trafiken drar vi nog inte igång förrän åtta. Så jag ställde mig och tittade för att se lite extra dum ut, och lyckades nog rätt bra. Sen gav jag mig av på upptäcktsfärd och som svensk i kostym är det lätt att få access! Jag gled förbi alla tänkbara security checks och avspärrningar till andra evenemang och fann mig strax sittande i en soffa, språkande med ett TV-team. Klockan åtta blev jag insläppt i salen och slog mig ner vid ett litet bord tillsammans med den två man starka ledningsgruppen för E=mc2 i Latinamerika. Pingvinklädda kypare sprang benen av sig för att fylla våra glas med is, proppa i oss tilltugg och för att försöka göra slut på den flaska Black Label som vi skulle dela på tre. När klockan blev nio och tillställningen inte hade börjat fick jag nog och bad att få rekommendera mig.
När jag kom ut från hotellet slet portiern fram en taxichaufför ur en vrå och denne ville ha 32.000 för att köra mig hem från Eurobuilding. Ehm… tack, bra. Då säger jag till dig. Jag vill åka om ungefär en kvart… Tog hissen ner till parkeringsplan istället. Ut genom en sidodörr, ner för en backe och tog en taxi där istället. 15.000. ;-)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment