Well, klockan är halv två och jag har kvicknat till efter julfesten.
Det var inte så blodigt faktiskt. De är ganska dåliga på att festa här, om vi nu med festa menar samma sak som i Sverige, det vill säga dricka sprit. Eller så är de helt grymma på att dricka sprit, eftersom de sällan blir särskilt fulla...
Som vanligt kom folk alldeles för sent till festen på grund av "trafiken". Det är en stående ursäkt här, som alltid funkar, oavsett anledningen till förseningen. I fredags kom min spansklärare för sent och jag körde honom demonstrativt på dörren. Jag köper det inte. Om jag kommer i tid så kan du göra det. That'll teach him!
Damerna var riktigt vackra många av dem. I stort är myten om venezuelanskornas skönhet väldigt överdriven, men de kan svida om till fest må jag säga.
En julfest i Sverige hade varit fördrink, gemensam sittning med bordsplacering, middag, dans, kaffe och eventuellt vickning på morgonkvisten. Självklart med kontinuerliga inslag av alkohol.
I Venezuela har de fördrink: vin eller whiskey med vatten/soda. Folk sätter sig där de vill vilket skapar grupperingar. Lagerpersonal för sig, inbjudna gäster för sig, marknad vid ett bord etc. Ganska tråkigt. Ännu tråkigare är att det blir herr- och dambord eftersom det inte finns någon uppstyrning på var folk sätter sig.
Och när jag väntar på att middagen ska börja drar livebandet igång och folk börjar dansa så smått. De är grymma på att dansa, måste jag säga. Lite lurigt som stel svensk, så jag kör stilen att de ska föra istället, för att lära mig, och när de märker att det är svårare än vad de tror så tar jag över och applicerar en blandning av bugg och salsa vilket fungerar ganska bra! Jag bjuder aldrig upp heller och spelar oförstående när tjejerna skickar signaler om att de är danssugna, vilket är riktigt roligt! :-D
Sen blev det utlottning av produkter! Vem tror ni vann? Självklart... jag drog en air-conditioner till ett värde av några tusen men gav tillbaka den vid sidan av så att någon annan, bättre behövande, kunde få vinna den.
Och som de slösar med spriten. Ställer man ett glas obevakat i några ögonblick så är de där och snor det direkt. Så får man gå och be om ett nytt. Och de dricker bara whiskey. Och den får inte blandas med cola, då är man en mes.
Maten serverades i smyg, såg jag efter ett tag. Folk äter när de vill, plockar från en buffé. Riktigt smaskiga grejer blandades med vitriolliknande kräkmedel... Godast var någon typ av kalkonrulad med röd odefinierad sås som smakade mums och jul. Och så självklart pernil, som är skinka som tillagats med apelsiner! Gooooott!
Delar av ligan drog sen vidare till en närbelägen krog och beställde in ett par flaskor whiskey. Och när det var dags att betala så verkade ingen intresserad. Tydligen var det standard att killarna betalade. Men nu verkade det förväntas att cheferna skulle dra fram fiolerna, cheferna, det vill säga jag och säljchefen i det här fallet. Så vi delade notan. :-)
Att tjejerna skulle vara med och dela, eller åtminstone bidra, eller kanske tacka, fanns inte på kartan. Jag förstår faktiskt inte hur man kan säga sig vara för jämlikhet och ändå leva i sådana strukturer varje dag utan att reflektera över motsägelsen.
Det var en mycket lyckad kväll och jag börjar nästan få lite stil på dansandet, till allas förtjusning. Men alla är hesa dagen efter eftersom bandet spelar så in i helvete högt att man får gapa för full hals för att kunna göra sig hörd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment