Well, nu är det söndag kväll och jag borde sova. Har precis sett färdigt på Pianisten. Riktigt gripande film som gav en ganska nedstämd känsla, på ett personligt plan.
Känner mig lite ensam för första gången här. Som att det är lite för futtigt att sitta hemma med öppna dörrar mot staden och ljuden. Jag mår visserligen bra av det. Tid för mig själv som jag får, inte tar, där jag tillåter mig själv att inte göra knappt något, har jag inte haft så mycket av tidigare.
De gånger jag har haft det tidigare i livet har tankarna snurrat åt fel håll. Nu har jag bra koll på den inre dialogen men det börjar bli dags för en master plan. Så här långt har jag flutit med strömmen och det håller nog ett tag till. Resan till Miami och det förväntade mötet med cheferna där får sätta prägeln på den vidare resan inom Electrolux.
Pi hundan, jag gillar inte att tiden i Sverige går vidare, trots att jag inte är där. Livet är nog bra mycket kortare än vad jag tidigare trott.
Dags att sova och snurra tankarna rätt igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment