Hissmusik...

...hade varit trevligt igår. För då åkte jag nämligen ner från Penthouse, där vi har vårt kontor, och hann ungefär 3,5 våningar ner innan hissen började hosta och ljuset svaja. Den saktade långsamt in och stannade försiktigt mellan bottenvåningen och våning 1. Där stod den och tog i allt vad den orkade tills den bestämde sig för att slappna av och drog en ljudlig suck. Tystnad.

Ok, jag tvingade upp dörrarna och stirrade rakt in i en vägg av betong. Ovanför mig anade jag dörrarna på våning ett. Självklart har man sett på film så jag kollade genast om man kunde ta sig ut genom taket men som sagt, det brukar vara på film.

Tack vare mobiltelefon och en väl tilltagen urinblåsa gick allt bra och de fick ut mig på en 20 minuter. Så nu har kontoret en ny snackis.