Uppsummering

Nu sitter jag på en terrass 100 meter från mitt hus, omgiven av lyckligt lottade människor. Ljus på borden, vi är omringade av grönska men genom lövverken ser jag bilarna spankulera förbi i maklig takt. En liten ödla pilade nyss upp på trädet bredvid mig, stannade plötsligt och knorrade på svansen som om han vore en orm. Fram och tillbaka, ringlande. Jag älskar ödlor!

Jag mår väldigt bra. Jag har mycket få negativa tankar. Jag trivs på jobbet, njuter av varje litet uns av framsteg, varje liten uppstrukturering på jobbet. Jag har slutat bita på naglarna efter 25 års kamp! Varför trivs jag så bra? Kanske för att jag är chef, för att jag kan delegera ut uppgifter som jag inte tycker om? Kanske för att det gör att jag kan koncentrera mig på vad jag anser vara viktigt och inte behöver lägga min tid på detaljer? De flesta tester jag gjort säger att jag är en igångsättare, en idégivare, men att jag är sämre på att avsluta. Det är ju perfekt! Här kan jag sätta igång hur mycket som helst och sen gå vidare till nästa igångsättning! Great. Det bekymrar mig inte ens att jag får mellan 50 och hundra mail varje dag…

En annan teori är att jag är en främmande fågel här. Att oavsett vad jag gör är jag ett exotiskt inslag i bilden. Det gör det lättare att verkligen köra sitt eget race. Ingen har egentligen några förväntningar på mig. Jag är lite av en stjärna här, mina råd är efterfrågade och min kunskap är attraktiv. Jag antar att det är min exhibitionistiska ådra som tillåts strömma fritt.