Evig sommar och sol

I helgen var jag bjuden till stranden! För första gången sedan jag kom hit i oktober var det dags för en nöjesresa till vågor och sol. Juan Manuel, min kollega, hade dragit ihop två promoters och Zuleima (den nya tjejen jag anställt för att vara länken mellan promoters och oss) och Zuleimas pojkvän. Klockan 07 var det upphämtning utanför mitt hus. Juan var dock inte helt oväntat 45 minuter sen…

Sen visar det sig att alla andra hade hoppat av resan, vilket tydligen inte var helt ovanligt… Helt sjukt. Men stranden var över förväntan. Vågorna var de starkaste jag någonsin upplevt, jag kunde inte gå mer än 15-20 meter ut förrän de kastade omkull mig, hur mycket jag än höll emot. Enligt venezuelansk tradition hyrde vi en kylväska med is och öl som vi fyllde på med efter hand som den tog slut. Till sist somnade den blekhyade Marcus i solstolen (av trötthet) och vaknade en timme senare. Som tur var hade jag smort in mig ordentligt men shortsen hade hasat upp så låren var ordentligt svedda.

Enda negativa med stranden var en allt mer tilltagande blåst som drev upp hela sanddyner under mina ögonlock och gjorde chipsen extra knastriga. Jag har fortfarande rester kvar i öronen.
På vägen hem tog vi gamla vägen för att undvika köer. Den går högt uppe på bergssidan och vid ett par ställen ser man delar av Caracas uppifrån. Husen i de fattiga områdena ger samma intryck som när träd har lyckats få fäste i skrevor och på avsatser. Fantastisk utsikt som självklart inte gick att göra rättvisa på bild.