Jag har skrivit det förut, men jag trivs som chef. Det känns som att jag kommer in i det allt mer. Och ju mer jag kommer in i det, desto mer märker jag vilken nytta jag har av ledarskapsutbildningarna på Performax. Men samtidigt märker jag också att det handlar betydligt mer om personlighet och personliga förutsättningar än vad jag tidigare trott. Bengans eviga mässande om att alla har förutsättningar att bli tillräckligt bra säljare eller chef stämmer inte. Även om du förstår och behärskar all bakomliggande teori så kommer du aldrig att lyckas bli en bra ledare om du inte är duktig på att kommunicera. Och förmåga till kommunikation har oerhört mycket att göra med talang.
Och nu sitter jag på ett plan över något sydamerikanskt land på väg till Peru. På marken nedanför slingrar sig en blå djungelorm genom grönskan som sträcker ut sig så långt ögat når i alla riktningar. Mellanlandning i Lima, vidare till Sao Paolo och slutligen ny flygning till Curitiba, där jag ska delta på en ledarskapsutbildning för mellanchefer i tre och en halv dag.
Jag har kikat lite på kursinnehållet och det är allt lite komiskt att utbildningen bygger på samma teorier som jag själv lärde ut på Performax…
Därefter följer två dagar med besök på fabrikerna i Curitiba och produktträning för allt vad tygeln håller. Helgen tillbringar jag i Sao Paolo, en av Luis favoritstäder. Han har gett mig massor av tips om restauranger, sevärdheter och aktiviteter. Måndag-tisdag i Sao Paolo med marknadsavdelningen och hos återförsäljare för benchmarking och därefter hemfärd onsdag morgon. Och på fredagen kommer bebbi!
Noterbart är att när jag skulle checka in på flygplatsen så frågade de efter vaccinationsintyg för gula febern. Och jag hade ingen aning om att det var ett krav! Som tur var är jag vaccinerad sedan tidigare och av en ingivelse hade jag tagit med mig intyget, annars hade jag blivit stående på flygplatsen. Men en sån grej borde de berättat för mig på kontoret, speciellt eftersom jag inte är inblandad i inköp av biljetter.
Har varit ganska mycket jobb på sistone. Vi har avslutat arbetet med kvartalsrapporten, den nya prissättningen och säljarhandboken. Samtidigt driver jag projekt för inspelning av reklamfilm, genomförande av marknadsundersökningar, utveckling av nya säljkanaler, nylansering av ICON - vår linje av lyxprodukter, framtagande av produktkatalog för butikspersonal, tre nya brandbuilding-kampanjer per kvartal, utbildning av kundernas butikspersonal, inköp och design av billboards på strategiska ställen i Caracas, utveckling av intern personal, utveckling av best-practice för floorcare-avdelningen tillsammans med Ecuador och Colombia och jag fungerar även som bollplank för Victor – den nya marknadskillen på Frigidaire. För ett par veckor sedan fick jag också huvudansvaret för utveckling av vår tekniska service, som för tillfället är undermålig. Miami skickar över ett par killar som ska visa hur konceptet etablerats i andra länder och jag ska applicera det på den venezuelanska marknaden. Samtidigt har jag förstått att jag ska bli någon form av delansvarig för utbildningar på företaget… Men så har jag ju också fått 20% löneförhöjning i veckan. :-)
Det ser ganska maffigt ut så här på pränt och det känns som att jag har massor att göra, men i själva verket gör jag nästan ingenting! Skit samma, på något sätt blir saker gjorda, och så länge det stämmer och går framåt spelar det ingen större roll om det är tack vare eller trots mina insatser.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Vilken grej, vilka grejer och vilken resa du gör Marcus. Fy sjutton jag blir så avundsjuk att jag blir alldeles grön i ansiktet. Det beror kanske delvis på att jag är bakfull som en gädda och måsta äta lite fet mat men ändå. Att enkelt kunna rada upp den typen av arbetsuppgifter som dessutom går som tåget är fett. Att konstatera att du upplever det som att du inte ens knappt jobbar är storartat. Låter som rena rama definitionen av att INTE gå in i väggen!:) Jag steker några ägg nu så kan jag forsätta läsa snart, kram
Post a Comment