Linus Jonsson

På allmän begäran skriver jag om min gode vän och tidigare kollega Linus. Vi har tagit upp kontakten en del den senaste tiden och det är glädjande att märka att han så här långt inte verkar ha tagit så stor skada av sina eskapader i Asien. På kvällarna här i Curitiba slår jag mig ner på en restaurang och svarar på den bombmatta med mail som landat i inkorgen under dagen. Men det blir inte så mycket jobbat av, sitter mest och byter tankar med Linus när han är påloggad. Jag märker att det jag vill sätta på pränt om honom och våra gemensamma äventyr inte gör sig så bra i offentlig skrift utan är mer lämpat för en personlig dagbok. Låt oss nöja oss med att jag är glad att vi kommit att höra av oss till varandra igen och att det inte skulle förvåna mig om vi återförenas inom inte allt för lång tid. I vänskapligt och/eller professionellt syfte. Eller vad tror du Linus?