No llora, no mama. Den som inte gråter får ingen tröst av mamma. Det är signifikativt för hela flocken enligt Carlos, min spansklärare. Och det stämmer. De har ingen skam i kroppen. Du som är marknadschef, kan jag få en t-shirt? Var är våra kepsar? Nu när ni har köpt presenter till kunderna, har ni inga över? Kan du inte köpa något till mig i Sverige, jag ger dig pengar. (Betyder: jag vet att du inte kommer att ta emot några pengar så jag frågar egentligen efter en present från Sverige.)
Det rysliga är att de frågar på ett spelat skämtsamt sätt så det går inte att sucka åt dem. Tjejerna är nästan värst eftersom de spelar på sin så kallade kvinnlighet. Putar med läpparna och trycker upp brösten så de knappt ser var de går. I början blev jag helt ställd men nu säger jag att det ska vi fixa och så kollar jag hur lång tid det tar innan de börjar tjata igen. Alternativt spelar jag med och säger att det ska vi lösa, men att det kommer att kosta dem…
Jag har inget emot att ge dem grejer men det känns fel när de är så jäkla snikna. De vill ha precis allt, så länge det är gratis. Vi ska köra ett gig på stranden i februari med lite frågesport, gratis reklamprylar och tävlingar och sådär. Vi har blivit tipsade om att ha vakter med oss så vi inte blir övermannade av hugade spekulanter. Det finns en risk att folk helt enkelt övermannar oss och tar vad de vill ha!
Vi hade några tusen(!) multimediaskivor med jultema som låg och skräpade på lagret. De var i dåligt skick och föga representativa så vi slängde nog 90%. Folk som gick förbi på gatan och såg oss slänga dem plockade på sig hundratals skivor ur soprummet! Jag försökte skämtsamt ge bort ett par till några i personalen men de fattade ingenting och tog tacksamt emot dem. Då hämtade jag typ 20 till för att verkligen få skämtet att gå fram men de blev lika glada den gången. Tror att en typ på tekniska avdelningen gick hem med minst 50 skabbiga skivor. Gud vet vad han ska göra med dem.
No comments:
Post a Comment