Sent igår på kvällen stod jag i linnebyxor och med bar överkropp på min balkong. Jag kände mig som killen i festisreklamen som står och tittar ut över staden och njuter av värmen och av situationen. Bara att min balkong bara ligger på första våningen, min lägenhet är mindre och att den vetter mot en parkeringsplats… :-)
De brukar köra en del fyrverkerier på kvällarna. Med 6 miljoner invånare är det alltid någon som har något att fira och jag bor dessutom i de livliga delarna av staden.
Men igår var det alldeles exceptionellt! Vid tio-tiden kulminerade det, folk började blåsa i visselpipor och det brändes av dynamitladdningar som drog igång billarmen på gatorna! När jag stod och tittade ut i dunklet såg jag människor på balkongerna som stod och slog på kastruller, ringde i bjällror och kastade ut smällare genom fönstren. Bilar tutade oupphörligt och himlen lystes upp av eld och raketer.
Det brukar föras väsen när presidenten talar på tv, för att protestera, men det här var såklart kulmen på utmanarens, Rosales, valkampanj! Klockan var mycket och jag var trött men det var för bra för att missa, så jag drog på mig en t-shirt, grabbade videokameran och stack ner till Plaza Altamira. Det var värre turbulens än väntat. Att gå i vimlet, kryssa mellan bilarna och låta kameran gå var grymt. Fanns ingen kapacitet över att tänka på sig själv, att vara självmedveten, utan all uppmärksamhet gick till omgivningen.
Det är det som är mitt-i-livet-ögonblick!
Jag glömde tid och mig själv och bara njöt, trots buller, blixtar, tjut och avgaser, eller kanske tack vare…
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment