Kulturkrockar

Det ska till en del tjatande innan man får saker gjorda. Inte inom marknadsavdelningen, de är nog för skraja, men i samarbete med andra avdelningar. Well, enda sättet att komma till rätta med det hela är att sätta hårt mot hårt och det har jag gjort också. Jag lägger bombmattor med påminnelser per mail och hugger folk så fort jag ser dem. Till sist slog jag i bassängkanten och fick tillbaka några småsyrliga mail där de ber mig vara ute i god tid och ha överseende med att de har annat att göra också. Men de vågar inte fronta mig personligen för de vet att de släpar efter. Jag trodde jag var ensam om min frustration men jag märker hur Marianela myser när jag driver på och häromdagen berättade hon hur glad hon var att jag hade kommit hit för det var så skönt när någon slutligen sätter ner foten.
På tal om fötterna så vill jag gärna ha mycket på dem. Så den sista veckan har jag inte följt upp några ärenden utan jag ska vänta tills deras insats blir försenad. Då kommer det att bli betydligt lättare att motivera mina påminnelser.Vidare ska jag framöver prova att formulera mig med förväntade deadlines som jag förutsätter att de accepterar om de inte hör av sig. Intressanta erfarenheter som jag hoppas slippa ha nytta av i framtiden.