Myggjävlar!

Nu har myggorna insett att det bor en svensk i lägenheten och bjuder därför till fest varje kväll. De är inte mer än en handfull (nåja, det får plats många i en hand, men en 4-5 stycken då) åt gången och de är klena och ganska små, men de är välutbildade och uthålliga. Som en flock hyenor. Till sist glömmer man sig och då sticker det till på vristen. De är smarta också, flyger lågt så de blir svåra att se mot det mörka golvet.
Jag har utrustat mig med en liten handduk som jag slår vilt omkring mig med när jag anar närvaron av denna ohyra. Slår jag ihjäl ett par stycken så blir kvällen lugn men om jag inte rensat på ett tag så sover jag illa.

Ett par gånger per natt vaknar jag till med tjutande tinnitus, inser att jag har en mygga i örat och betar frenetiskt av omgivningen med min handduk. Jag gör det visserligen fortfarande halvt sovande men kvaliteten på sömnen blir inte bra. Sömnen blir orolig.

Ibland sover jag för djupt för att märka vad som händer och jag vaknar därför med ett oförsvarligt antal myggbett på de kroppsdelar som legat utanför lakanet, ofta händerna.
Då är det en fördel att ha spelat mycket fotboll och därmed ha skrovliga hälar! Gudaskönt att halvvaken gnugga sin kliande tumme mot sin häl av sandpapper…

På morgonen när jag vaknar sitter myggsvinen på duschdraperiet eller på väggarna och försöker vila ut efter nattens bombräder. Sprängfyllda och ansträngt flåsande av sin egen tyngd tittar de surt och irriterat på mig.

Och morgonen är hämndens stund. De blundar och spänner sig mot slagen, och fräser triumferande när handduken är för klen för att rå på dem. Som feta sparvar vacklar de till men hänger sig kvar på väggen, svettiga och vresiga. Då blir det pekfingerknäpp och ommålning av väggen.

Om ni visste vilken tillfredsställelse jag känner varje gång jag kan räkna bort en ur fiendeskaran. Bäst är när jag fångar dem i luften!
Kortfattat bör jag stänga balkongdörren på natten… eller köpa ett myggljus eller ett myggnät.