Tillbaka i Caracas

Måste faktiskt erkänna att det för första gången var lite svårt att lämna Sverige. Jag kände hur mycket jag har saknat fysisk och psykisk närhet. Säga vad man vill men det är stor skillnad att umgås på ett språk som jag inte riktigt behärskar. Goda samtal – på svenska – ger så otroligt mycket. Jag når inte samma höjder här. Dessutom lite synd att lämna utan att få se anledningen till att jag snart kommer att kunna titulera mig farbror. :-)

Det tog som tur var bara ett par dagar innan jag var tillbaka i gängorna igen, och nu känns det ok igen. Men nog är det lite tufft när jag pratar med Viktoria.