Ambar lärde jag känna 2002 här i Venezuela och Carolina träffade jag i Frankrike 1996. De hade aldrig träffat varandra förut men av någon anledning fann de varandra direkt under kvällen på min födelsedagsfest. De stod länge ute på balkongen och diskuterade animerat.
Carolina beklagade sig över venezuelanska killar och berättade sin historia om att hon lämnat jobb och liv här för att följa med sin pojkvän till England. Väl där hade han bangat ur, inte trivts och så hade de gjort slut varpå båda hade åkt tillbaka till Venezuela och byggt vars ett nytt liv. Nu hade hon misstankar om att killen i fråga hade stulit hennes lösenord till hotmail och spärrat kontot för henne.
Ambar hade en liknande historia om en kille, som faktiskt av en slump också hade velat ha med henne till England, men hon hade tackat nej. Även den här killen hade kommit tillbaka till Venezuela och verkade ha något fuffens för sig med hennes emailkonto.
Och visst visade det sig vara samma kille…!!!!
Vid tillfället verkade de ta det ganska bra men det var tydligt att de var tagna båda två. Carolina hade till och med varit på vippen att gifta sig med honom. Tillsammans luskade de båda tjejerna ut att det oerhört nog var en tredje tjej med i spelet också.
Visst är killen ordentligt störd, men nog är det sjukare det faktum att de två tjejerna skulle träffas på en privat fest och upptäcka sammanträffandet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment