Är vad jag upplever för tillfället. Kanske har jag nämnt det, men jag har gjort mig ett namn nere i parken. Visserligen kallar några mig för ryssen men de vet iaf vem jag är. Det innebär att jag inte behöver vänta på att få spela längre! Helt underbart.
I början kunde man sitta i 45 minuter eller upp till en timme innan man fick chansen. Nu raggar de upp mig till sina lag så fort jag visar mig. Och ibland har jag sån tur att jag inte behöver lämna planen, trots att vi förlorat, för att tillträdande lag vill att jag spelar med dem också! Det är min själ annat än Lilla Torg det…
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment