Visst, samling klockan åtta på morgonen för utflykt till en marin nationalpark. Det var bara att glömma. Jag rusade som en iller för att hinna i tid men var i praktiken ensam i lobbyn när klockan slog.
Venezuelanerna var värst, och jag kommer aldrig att förstå hur de kan leva med en för oss så total avsaknad av respekt för andra.
När klockan var halv nio släntrar de fortfarande. Sitter och äter frukost i lugn och ro. Ursäkta grabbar, bussen går nu. Ok, ge mig tio minuter så kommer jag. Det är ju helt SJUKT!! Problemet är att man inte heller kan åka ifrån dem. En svensk hade skämts som två raggiga hundar om de blivit ifrånåkta. Här skulle de blivit sura och lagt skulden på oss. Vilken jävla dålig stil att åka ifrån oss. Och det utan att ägna en tanke på att det är de som ligger 45 minuter efter schemat.
När de sista slutligen kom spankulerande ut till bussen så var det några som ville upp på rummet först. Aldrig i livet, måttet var rågat och jag föste dem handgripligen ut till bussarna med ett påklistrat leende och en glimt i ögat som var svår att skilja från otyglad vrede. Det är högst komiskt, men jag skäms troligen mer för deras skull än vad de gör själva...
Den tredje och sista bussen till båtarna innehöll 15 personer varav nio var från Venezuela...
No comments:
Post a Comment