Carnaval

En av grejerna jag ville testa är personlig direktmarknadsföring. Som vanligt är mina kära medarbetare lite motsträviga och tror inte på idén, men som vanligt blev det också betydligt bättre än vad de hade tänkt sig. Men då låtsas de som att de älskat idén från första början…

Vi har varit ett gäng på tio personer som under tre dagar intagit olika stränder med tält, ballonger, frågeformulär, tävlingar, lekar, lotterier och gratis marknadsmaterial såsom kepsar, t-shirts och dricksflaskor. Strandlivet är lite annorlunda än i Sverige. Massor av öl och sprit och ju högre musik desto bättre. Minimikravet är högre än grannen…

Hela aktiviteten var väldigt populär och alla i gruppen var nöjda. Som svensk är det dock svårt att fördra med det faktum att folk ropar oss till sig och i praktiken beställer grejer. Ge mig en t-shirt. Och när de inte får allt de vill ha, om färgen är fel eller om någon fått något annat än de själva, så blir de sura. Att visa tacksamhet finns inte. Tvärtom ska vi vara jävligt glada att vi ens FÅR ge dem saker. Jag kommer aldrig att bli klok på dem.