Regionala klimatvariationer

Nu är det torrperiod. Tror jag. Det har iaf inte regnat på länge. Blommorna på balkongen är nog vana men jag vattnar dem med ojämna mellanrum, oftast på kvällarna. När jag går ut i mörkret på balkongen är plattorna fortfarande varma. Balkongen är kanske en meter djup och löper längs hela lägenheten, totalt en 6-7 meter. Det går åt en 4-5 vattenkannor varje vattning och det är en lika stor njutning varje gång. Det är helt fantastiskt vilka dofter som frigörs när vattnet river runt i den torra jorden.

Nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att flyget till Colombia ska infinna sig. Panoramafönster ut över landningsbanorna som är helt extremt upplysta av solen, och havet bakom en vall. Det virvlar ett par ensamma papper längs de nästan helt tomma betongvidderna och het darrande luft suddar horisonten. Här inne under luftkonditioneringens förtrollning går det inte att föreställa sig temperaturen där ute. Caracas borde med tanke på breddgraden vara betydligt varmare än vad som är fallet. Stadens belägenhet på nära 1000 meters höjd skänker dock svalka och uthärdlighet. Här nere vid havet är det andra visor.

Likadant när jag åkte till Puerto Ordaz, söderut inåt landet, i måndags. Luftkonditioneringen i bilen räckte inte till för att hålla hettan på avstånd. Det kändes som att väggarna bågnade och jag fick luta mig fram in i sfären av frenetiskt kämpande sval luft som för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Fem minuter utanför bilen och svetten trängde fram i pannan som blod ur ett nyskuret sår. Mötet med Grupo Palestina hölls i en lokal med ett tvärdrag som höll på att slita kläderna av kroppen men ändå rann det längs bröstet på mig varje gång jag lutade mig fram. Jag ska aldrig mer klaga på värmen i Caracas.

Min motpart under mötet, en fet arab, klippte oupphörligen med ögonen och såg ut som att han höll på att somna vid flera tillfällen så jag tryckte på så att butikspersonalen samlades för att se vad som stod på. Resultatet blev dock gott. Säljaren jag skulle stötta var nöjd och araben kallade mig amigo Marcus och sa att han gillade det han hörde och att han såg fram mot resultatet av de pågående förändringarna och ett fördjupat samarbete.