Sunday, February 04, 2007

Jobbet

I veckan har jag haft mina två hittills stressigaste dagar i mitt liv. Och jag menar allvar. Problemet är inte mängden arbetsuppgifter. Problemet är istället att jag är beroende av andra för att kunna utföra dem. Det är lögn i helvete att få fram den information man behöver. Folk lovar att de ska skicka filer på direkten och sen springer de från kontoret så man inte kan nå dem, utan att ha skickat filerna. Andra svarar tvärsäkert att den information jag behöver inte står att finna. När jag sen nosar upp den på annat håll och konfronterar dem med den så säger de att jaja, den informationen såklart. Och i nästa andetag när jag behöver mer av samma sort så finns den inte igen.

Jag blev så irriterade på en tjej som skulle hjälpa mig med prislistor att jag pressade henne till att svära på att informationen inte fanns och inte gick att skaffa på några villkor, och att den information jag redan fått var ett estimat och inte gick att räkna på. Sen gick jag och skaffade bevis på att ”estimatet” var exakt och skakade även fram de dokument jag hade frågat efter.

Sen kunde jag inte låta bli att bevisa för henne att estimatet var korrekt och med stor njutning väntade jag in hennes: ”Ja, men den andra informationen går inte att skaffa.” Då slängde jag en kopia av informationen på hennes bord, log och vände på klacken.


På marknadsavdelningen har vi skapat ett dokument till stöd för säljarna i kontakten med kunderna. Det är lite av en kvartalsrapport som visar hur marknaden utvecklas, vilka kampanjer vi ska köra, lite nya produkter och så vidare. Det är första gången Electrolux utvecklar något liknande och för att hjälpa säljarna igång med det hela är det tänkt att vi ska följa med dem ut de första gångerna och stötta dem under presentationerna. I fredags eftermiddag skickar så säljchefen ut ett mail med ett schema som beskrev vem som ska åka med vilken säljare och när. Problemet var att första mötet var på måndag morgon och alla de övriga skulle äga rum senare i veckan. Och detta utan att konsultera oss och våra planeringar. Helt omöjligt för oss att planera om alla möten och projekt. Och det går inte att nå honom. Jag har ringt honom, lämnat meddelande på svararen, mailat honom två gånger men han återkommer inte. Helt sjukt…

Men fy fanken vad jag lär mig. Personalansvar är oerhört nyttigt. I början kändes det som att det egentligen inte var för mig, att jag borde jobba på egen front, men nu känns det riktigt bra. Attan vad stimulerande det är att hålla igång hela avdelningen, och vad skönt det är att kunna delegera! Varje idé till projekt kan jag lobba vidare och finnas i bakgrunden som stöttare och facilitator. Skitkul.
Ännu är jag allt lite oorganiserad och naiv men varje dag för med sig nya lärdomar.

2 comments:

Anonymous said...

Hmm, återigen: så jäkla likt mina egna problem på mitt företag. Det du beskrev här var just det som hela tiden höll på att ta knäcken på mig.
Precis som du skriver, jag har inget emot hårt jobb och stress, men den psykiska tyngden från ett oorganiserat arbetssätt är skitfarlig.

Det hade varit spännande att att höra mer om dina erfarenheter öga mot öga en dag.

p.s Jag lärde mig att skriva namnet i rätt fält nu´....

Anonymous said...

varfor inte:)