Nu har jag tagit ett ordentligt kliv mot en effektivare säljorganisation. Det innebär bland annat anställning av en ny säljare i Puerto La Cruz. Tyvärr innebär det också ett avskedande av den tidigarevarande säljaren i samma stad. Som ansvarig för det hela känns det lite jobbigt att det hela sköttes väldigt klantigt. Eftersom jag hade skruvat upp trycket och kraven på säljarna till en mer anständig nivå än vad som hade varit fallet hittintills var det bara en tidsfråga innan någon skulle välja att kasta in handduken. Jag hade skickat personalchefen att känna några av de svaga korten på pulsen, och när hon berättade att den aktuelle 62-årige säljaren hade bett om avgångsvederlag – eftersom ”Marcus driver mig från vettet med alla sina samtal, projekt och kontroller.” – var det trots allt goda nyheter. Alltid mycket bättre för alla parter när initiativet kommer från den anställde.
Vi påskyndade rekryteringen av en ersättare och blixtinkallade honom till en säljutbildning. Syftet var att samköra honom och den gamle säljaren under ett par veckor för att göra en bra överlämning. Dagen innan utbildningen skulle dra igång ringer den gamle säljaren och säger att han inte vill säga upp sig, att han hade trott att det var vi som ville avskeda honom. Ren och skär lögn för att kunna tilltvinga sig ett högre avgångsvederlag, och personalchefen hade inte sett till att få saker och ting på papper…
Det fanns ingen väg tillbaka, ny säljare på väg in och avgångsvederlaget framräknat. Uppsägningsmötet blev kliniskt och effektivt, om än relativt tufft. Ska jag vara cynisk var det en bra erfarenhet ur professionell synvinkel.
No comments:
Post a Comment