Sjukt skönt att få lite dagsljus för en gångs skull. Men samtidigt fick jag också min månatliga dos avgaser. Mellan 16 och 17:30 rusar alla venezuelaner från jobbet. Jag brukar stanna ett par timmar till, och upplever därför aldrig paniken och frustrationen som uppstår när gatorna fullkomligt proppas igen med trafik. Nu fick jag paddla mig fram mellan köerna på min motorcykel allt medan porerna i ansiktet proppades igen av kadmium, bly och sot.

Upp till Avila en sväng hann jag med. Vilken lisa för själen det är. 3 minuters körning från mitt hus och så vips är jag i fuktig grönska. Träffade en köttig mask, en fantastisk blomma och ett träd som ovänligt och bestämt avvisade alla som försökte klättra upp i det. Här kan vi prata om skillnader mellan länder vad gäller flora och fauna.



1 comment:
Ooh ooh, är inte det trädet från Day of the Tentacle? Kolla om du kan få en autograf.
Post a Comment