Djur och natur

I detta land bebott av 27 miljoner 15-åringar - som Pål så träffande beskrev det hela - är det mesta spännande. Till och med a walk in the park. Motorcykeln ger oanade förflyttningsmöjligheter och jag utforskar nya skrymslen och parker så fort jag är ledig.

Parque del Este välter kanske inte så många kiosker vad gäller fauna, men häromkvällen gjordes ett undantag. Infödingarna skyllde på regnet, men jag tror nog helt enkelt att tiden var inne för svärmning. Luften i höjd med gatlamporna var så full av flygmyror att det såg ut som en rasande snöstorm. De där bilderna på afrikanska svärmande gräshoppor i OÄ-böckerna fick verklig form. Det var svårt att låta bli, men jag undvek av förklarliga skäl att stå och gapa.

Idag tog jag en ny stig uppe på Avila, och hittade kromatiskt blåa fjärilar, myror i massor, och framför ett litet vattenfall hittade jag den här lille gynnaren:




Härförleden satt jag och läste när jag hörde hur en flock svanar började slåss inne i köket så att fjädrarna rök all världens väg. Vid närmare inspektion var det inte värre än en fjäril i dasslockstorlek, men den skulle nog ha kunnat örfila upp en vuxen man om den velat:



I en liten park vid sidan av motorvägen samsades enorma mangos med någon form av vävarfågel och en koloni av vad jag antar var mördarbin. Personligen var jag fascinerad av fågelns hantverksskicklighet och mäkta stolt över mitt foto, men min kamrat John, ornitolog, var måttligt imponerad:




















Vi har relativt ont om publik när vi spelar fotboll. Men utöver de närmast sörjande går det att dela bänk med bönsyrsor och andra suspekta läktarhuliganer. Jag ville inte komma för nära kräket, för av någon anledning gav den mycket otäcka vibbar. Kanske den mest suspekta insekt jag sett.