Personalomsättning

Carolina jobbar som rådgivare till VD:n på en statlig utvecklingsbank. Den förre finansministern satt som bankens "president", vad nu det innebär. När denne finansminister bestämde sig för att kandidera till någon form av landshövdingstitel var han tvungen att avsäga sig både posten som minister och bankpresident. När en ny bankpresident träder in på arenan är det brukligt att denne i släptåg har med sig en hel armada av förtroliga medarbetare. Det innebär i sin tur att i det närmaste samtliga chefer byts ut på banken, och även många ur den övriga personalen.

Carolinas chef blev skickad till en annan mindre bank med ett par veckors varsel, och Carolina berättade att hon därför vilken dag som helst kunde komma till jobbet och mötas av någon som övertagit tjänst och skrivbord från henne.

Som ni förstår handlar större delen av aktiviteten på banken om att skapa sig allianser och se om sina egna hus. Och med tanke på att det är den 12:e bankpresidenten på 6 år som stormar in och tar över bygget så är det ett under om institutionen alls får något gjort som har med huvudverksamheten att göra...

Inte heller Carolina sitter med armarna i kors. Den nye finansministern i Venezuela är den förre venezuelanske ambassadören på Kuba. Ryktena går att dennes stol på Kuba eventuellt kommer att fyllas av nuvarande ambassadören i Ecuador, till vilken Carolina har ett gott förhållande. Carolina har tillbringat de senaste dagarna i Quito och diskuterat möjligheten att jobba på Kuba med den nye ambassadören om ryktena nu blir sanna. Hon har även blivit uppmanad att skicka sina meriter till den nye finansministern, eftersom allt här handlar om förtroende och att kunna lita på folk, snarare än tunga meriter.

Oavsett vilket utfallet blir så är hon nöjd och glad, för den sista tiden på utvecklingsbanken var inget annat än ett ständigt kikande över axeln. Helt otroligt sorgligt hur verkligheten ser ut, i alla skikt.