Jag har märkt att när jag går i stå så söker jag förändring på ett personligt plan. Så en sen natt åkte trimmern fram och håret av. Skägget lika långt som håret, det är grejer det. Åtminstone på sina ställen. För den lilla trimmer jag har orkade inte med hela kalufsen, utan stannade med rykande batterier efter cirka 80% av utfört arbete.
Det låter ju inte så farligt, men eftersom den behöver 220V för att ladda på kortare tid än ett dygn, och jag dessutom skulle upp i svinottan för att ta flyget, så var situationen relativt prekär. Carolina sa att jag såg ut som en "perro de taller" - verkstadshund. De brukar tydligen vara skabbiga och toviga.
Vi får se hur länge jag kan hålla omväxlingsbehovet i schack med ny look. Nästa steg kommer med stor sannolikhet att röra jobbet, och blir förmodligen betydligt mer drastiskt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment