Livets olika faser

Min gode vän Ronny satte nyligen ord på något jag ofta famlat efter, men inte riktigt kunnat konkretisera, eller kanske snarare inte känt mig riktigt bekväm med att tänka fullt ut. Han sa att när tvivlet ibland smög sig på, så tänkte han något i stil med:

"Det är bara ett jobb. Det spelar inte så stor roll, jag kan ta vilket annat jobb som helst, så länge jag har det bra med min familj."

Och så är det såklart. Oavsett vad som händer har han lyckan och kärleken i sin familj. Att våga lägga sitt liv i händerna på någon annan skrämmer mig en smula, men jag inser också att det ger en hamn där det alltid går att söka skydd från stormar och vågor. Där trygghet, vila, värme och torra kläder alltid finns.

Livets faser är olika långa för olika personer. Men förr eller senare hamnar de flesta i en situation när nyfikenheten över världen och det egna jaget börjar avta, för att ersättas av en växande nyfikenhet över vad livet skulle innehålla om vi skänkte främsta platsen till någon annan. Härom natten drömde jag att jag gick och höll mitt eget barn i famnen. I drömmen var jag förbryllad över att jag inte visste vem modern var. Men känslan var stark, och har funnits med allt oftare i funderingarna de senaste månaderna.