Axeln var något bättre så för att bota min rastlöshet övertalade jag mig att det nog vore bra att ge den lite blodgenomströmning. Raskt ner till fotbollsplanen med motorcykeln. Den svarta springaren är nog den fräsigaste i hela norra Caracas! Efter fotbollen bar den mig upp till en lite avlägset liggande urbanisation som heter Los Chorros. Aldrig varit där tidigare. Uteslutande bostäder, höga murar, allt frodigare grönska, och plötsligt en skylt som helt oväntat aviserade ingången till en park! Kanske världens smalaste park, på sina ställen mindre än 25 meter bred, med en liten bäck som rann i mitten. Några barnfamiljer badade fötterna bland de små fiskarna, var de nu hade kommit ifrån, fiskarna då va. Cirka 500 meter in i parken slutade den abrubt i ett 15 meter högt vattenfall som oblygt magplaskade sig ner från en höjd jag förstod var början på berget Avila. Mitt i Caracas hade jag hittat en undanskymd, grön, sparsamt besökt park med ett vattenfall! Det fanns till och med en liten restaurang gömd bland den lårtjocka bambun, vilken blev ett perfekt ställe för lunch.
1 comment:
Vad är det för skum kamera du har? Mobilen?
Post a Comment