Regn, hyra och fotboll...

Regn:
Regnperioden har börjat.

Det föll sådana mängder för ett par veckor sedan att vattnet sprutade som fontäner i nedförsbackarna när det slog emot stenar som låg i vägbanorna.

Denna första genomblötning av jorden har väckt saker och ting till liv. Någon form av insekter som bidat sin tid i marken, och nu uppfriskade kryper upp i träden och sätter sig för att skrika efter en partner. Skrika är verkligen ordet. Det tjuter och piper som Radio Luxemburg på rundgång. Jag antar att de är små till formatet, för ännu har jag inte fått syn på någon, men röstresurser har de, något helt otroligt.

Och till säsongen hör också en speciell typ av eldflugor. I djungeln uppe vid foten av Avila svävar de vanligen omkring med baklyktorna svagt blinkande. De sedan ett par veckor nyanlända kusinerna stoltserar däremot med ett bestämt och ihållande sken där de guppar omkring på nattens vågor. Jag lyckades fånga en av krabaterna på den bifogade filmsnutten. På fullskärm dyker den upp efter cirka 14 sekunders mörker, men här i den lilla rutan syns den knappt. Om inte annat går det att höra hur djungeln låter.



Hyra:
Min hyra sprang i höjden igen, och har nu fördubblats under den tid jag varit här. Enligt den officiella växlingskursen betalar jag omkring 2.300 dollar. Helt skamlöst.

Och så slutligen fotboll:
Jag grips av bitterljuva känslor och ett oerhört sug när jag ser bilderna på Vankiva IF på nätet efter varje match. Även om jag inte känner igen mer än hälften av spelarna så önskar jag att jag kunde varit med. Åtminstone under sommarhalvåret...

Nu i helgen spelade vi mot serieledarna. Jag börjar få lite styr på spelet igen, troligen mycket tack vare det okvalificerade motståndet. Trots att jag lite turligt placerade in ett mål så förlorade vi med 2-1.

Förra matchen slog en kille mig på truten, men fick inte mer än gult kort. I omilda ordalag påtalade jag för domaren att det var väl ändå konstigt att han inte åkt ut, varpå han gav ett gult kort till. Till mig. Så före helgens match fick jag skamsen betala 2 dollar i böter för att få spela. Kvittot har jag kvar som trofé.

Även denna match fick jag mig en ordentlig smäll. En sen glidtackling fullföljdes med kraft strax under knät och jag föll som en fura på vänster axel. Killen åkte ut direkt och jag kunde fortsätta spela trots allt, men idag är hela vänsterarmen obrukbar. Det är väl priset för att få göra något så underbart som att spela 11-mannafotboll.