Vi är tillbaka i gamla goda Ryssland. Folk i slummen köar i timmar för att köpa mjölk, socker och andra prisreglerade varor. I de finare områdena står varorna inte ens att finna. Jag har inte hittat mjölk på över en månad, och den 12-literlåda jag snubblade över då är nästan slut. När jag promenerade till middag hos Luis och Maria tog jag med mig en av mina sista liter som present, och blev stoppad flera gånger på gatan av folk som frågade var jag köpt mjölken. Jag har tränat en yngling på bensinmacken så väl att jag inte behöver säga något till honom. Jag öppnar bara dörren och tittar på honom, varpå han skrattande skakar på huvudet. Vid nästa leverans, om den nu kommer, ska han gömma undan ett antal liter till mig, har han lovat. Tänk att få vara nära när historia skrivs. Tänk att få uppleva det jag läst om i samhällsböckerna, det som lika gärna kunnat vara dikt och påhitt. Nu är jag nära det som händer, varje dag, får förstahandsinformation från båda sidor och bara gapar. Nya fenomen varje dag. Spännande. Stimulans. Häpnad.
No comments:
Post a Comment