Wednesday, November 21, 2007

Panama och alla Panamas skurkar

Förkylningen hade drabbat mig med full kraft när jag landade i Panama vid midnatt. Jag kände mig ruskigt sliten och det ömmade i armhålorna.

Taxichauffören var en skurk:

- Va? Ska du till det hotellet? Det är jättedyrt.

- Jaså, jag har hört att det var ganska billigt?

- Nej, det är 5-stjärnigt.

- Är du helt säker, för om det inte stämmer kan jag lätt få intrycket av att du försöker få mig att köpa en längre resa av dig?

- *Inget svar*


- Jaha, då kommer du att få sova i lobbyn i natt?

- Jaså, hur så?

- Jo, men hotellet är fullbokat.

- Jaså, är du säker?

- Vi får väl se när vi kommer fram.

- Ursäkta, kan du svara på frågan. Du sa att det var fullbokat. Kan du garantera det, eller säger du det bara?

- *Inget svar*


- Tack för skjutsen. Skulle jag kunna få kvittot som du lovade mig?

- Vill du ha kvitto för den lilla summan?

- Om du tycker att det är en liten summa så förstår jag att du inte har något emot att bjuda mig på den?

- Du ska få kvitto.

Hotellportiern var en skurk:

- Hej, har ni några lediga rum?

- Hmm…*granskar mig ingående* …jo, det har vi.

- Vilka olika alternativ har ni?

- *Inget svar, han bara la fram en massa formulär till mig.*

- Ursäkta, vilka olika prisnivåer har ni på rummen.

- Fyll i det här formuläret är du snäll.

- Ehm… ledsen, jag talar inte så bra spanska, hoppas det är ok att jag byter till engelska: Vad kostar rummen?

- 120 dollar.

- Har ni flera alternativ?

- *Inget svar*

- Hördu, jag skulle vilja veta om det finns andra rum också?

- Jaja, det finns för 66 dollar också.

- Tack, då tar jag ett sånt.


Nattportiern var en skurk:

- Hej, kan jag få beställa väckning till imorgon?

- Det går bra, vilken tid?

- Hur länge serveras frukosten?

- Jag tror det är till klockan 10.

- Ok, då tar jag 9:30 (jaja, jag var faktiskt sjuk och behövde vila ut), men kan jag lita på att det finns frukost kvar då?

- Var det klockan 9:30 du sa?

- Ursäkta, är du säker på att frukosten är till 10:00?

- Ska vi säga 9:15?

- Hör nu på: jag behöver veta hur länge ni serverar frukost. Vet du det?

- … eh… nej.

- Jag antar att det finns någon på hotellet som vet det, om inte annat kockarna. Kan du vara snäll att undersöka saken?

- Häng kvar.

- *lång väntan med telefonröst som komiskt nog upplyser om att frukosten serveras till klockan 10*

- Jag är ledsen, om du kommer efter klockan 10 så får du ingen frukost.

- Ok, kan du ringa på din vårdare så jag får prata med honom?

Eftersom jag såklart checkade prisnivåer på färdmedel och taxisträckor med oberoende källor lärde jag mig att alla andra taxichaufförer i Panama också var skurkar:

- Ursäkta, kan du tala om för mig var närmsta busstation ligger?

- Oh, bussen är skitdyr här, minst 10 dollar. För bara fem dollar till kör jag dig i min taxi.

- Tack, men visa mig bara var busstationen ligger, för jag vet nämligen att biljetten kostar 25 cent.


- Hej, hur mycket ska du ha för att köra mig till kanalen?

- Ehjaaa du… vi kan väl säga 10 dollar.

- Nu får du fan ta och ge dig. Bara för jag har europeisk feja så innebär det varken att jag är rik eller att jag är dum i huvudet.

- Hmm… ok. 3,50, vad säger du om det?

- Ok.

1 comment:

Anonymous said...

haaaaa! om du skattar dödligheten för busskö-besserwissers till 5%, vad ger du dig själv generellt? du börjar närma dig farliga nivåer...! du e så jäkla bra marcus! // Erik