Det är vad jag är. Där jag stod vid en snabbmatsvagn en kväll, och skulle köpa kycklingburgare av en ointresserad yngling. Han var en cooling med keps och halvslutna ögon, och han knappade vant på sin telefon tills den började skramla och skräna med spruckna högtalarmembran. Jag lovar att denna helveteskakafoni skulle platsat i vilket humorprogram som helst för att karikera dagens dekadens. Någon eller något vrålade ikapp med stångjärnshammare och cirkelsåg, fåglar lyfte i vild panik och burgarna på grillen skruvade besvärat på sig. Nöjd la han telefonen ifrån sig och försökte digga till den obefintliga takten samtidigt som han bollade med en fettig ketchupflaska.
Då kom en oombedd störig gubbe som hette Marcus och med oskyldig, hjälpsam och lite orolig min upplyste jag honom om att hans telefon verkade ha gått sönder. Utanpå var jag stenkall, men inuti bubblade jag av skratt och 40-talistisk arrogans.
No comments:
Post a Comment