Ivrig inför och en smula försenad till ett kompisparti, arrangerat av vår nye redovisningsansvarige. Med kostymen i en påse och datorväskan över axeln småjoggade jag uppför en asfalterad lutning, kantad av en mur. Värmen från dagen dröjde kvar i murstenen och strålade ut mot mig i mjuka sjok. Det luktade härligt, lite som råttgift kom jag på senare. Branten bakom muren var beklädd med högt, grönt gräs, och någon meter längre bort var mörkret kompakt. Jag stannade upp för att känna in dunklet och ögonblicket, och hörde bara nonchalant prassel och viskningar. Strax under himlen svävade en gul lampa, med närgånget besök av en hel stad flygande insekter.
Jag stod kvar och höll andan, och märkte att jag trots allt är rädd för vad livet kan tänkas vilja göra med mig.
No comments:
Post a Comment