Nu är jag ensam igen. De två veckor Viktoria var här varade en evighet och tog slut på ett ögonblick. Det sved i magen när hon vinkade på väg bort i taxin och det var nästan som att tvingas börja om på nytt i Caracas.
Att återta mina gamla rutiner blev en insikt om att de faktiskt fanns. I tanken var jag spontan, oberoende och agerade efter vad ingivelserna sa mig. Jag kunde inte haft mer fel. Varje morgon bran flakes, hela rågkorn, linfrön, havregryn och en vitamintablett. Lyxvarianten innehåller clementin och valnötter. Varje kväll fullkornspasta, tonfisk och majs. Lyxvarianten även här med valnötter. (Jo, det är faktiskt riktigt gott.) I veckorna gymmet, fotboll varje helg och ibland lurar jag hit lite folk och tvingar i dem sprit tills de kräker så jag kan skratta åt dem. (Jo, det hände igår.) Mitt liv i ett långt ifrån spontant (val)nötskal.
Trots den till synes torftiga tillvaron trivs jag som en fladdermus i en ihålig trädstam. Att komma till jobbet och ha 50 nya mail med olika utmaningar är en kick. 20 parallella projekt kräver ständig vaksamhet och stimulerar mig till max. Denna marknad, som påminner om en aktiv vulkan med sin turbulens och styrka, måste man som svensk uppleva med egna sinnen för att kunna tro på det. Tvära kast och snabba beslut som ger effekt och påverkar. En relativt sett mycket välfungerande avdelning. Toppen.
Bäst av allt är nog att jag börjar komma in i näringslivets rävspel, något jag alltid varit ganska okunnig om. Det som händer bakom kulisserna får mig ibland att stanna upp med gapande mun, helt fascinerad, eller snarare skräckblandat förtjust. Jag är glad så länge jag kan hålla mig på ”rätt” sida och utanför själva handlingen. Men lika glad är jag att jag har tillgång till arenan och kan fatta beslut och påverka på basis av vad som händer. Sjukt spännande, nästan som en film.
Organisationen rör sig i övriga länder i regionen. Jag har otroligt nog efter bara sex månader fått signaler om att det kan bli aktuellt med en flytt och ny post innan året är slut. Det är självklart roligt och ett erkännande, men i ärlighetens namn vet jag inte vad för erbjudande det skulle vara för att jag skulle vilja röra mig inom regionen. Då känns det spontant närmare att ta mig tillbaka till Sverige. En annan aspekt är att jag för någon dag sedan blev kontaktad av en head-hunter rörande en post som general manager för ett företag som ska etableras på bred front här i Venezuela. Karusellen snurrar. Det är nästan som bostadsmarknaden. Har du väl kommit in i hetluften så snurrar spiralen nästan av sig själv så länge du håller dig uppdaterad och tar tillfället när det dyker upp.
1 comment:
Jag kan inte låta bli att ständigt bli imponerad av din attityd och din anpassningsförmåga. Majoriteten av de situationer du beskriver ger mig nästan hicka av skräck, jag skulle aldrig våga stå upp mot folk på det viset. Istället surar jag i tystnad, vilket ju givetvis inte är the way to go, så att säga. Det är verkligen spännande med head-huntern, men jag kan inte säga annat än att det minsann är på tiden, med tanke på hur du har jobbat där nere. Iofs hade det varit roligare om du kommit hem, men samtidigt inser jag hur otroligt mycket det har betytt och betyder för dig att vara där, och att de upplevelser du haft inte kommer att få sitt like någonstans här hemma. Visst har Sverige sina fördelar, och i mina ögon är det det vackraste landet i världen, men det är också en familjär och bekväm miljö, där man kan hantera de allra flesta problem man kommer i kontakt med.
Post a Comment