Salar de Uyuni

För väldigt länge sedan, när Sydamerika inte såg ut som vi är vana vid, gick havet långt in i vad som nu är Bolivia. I takt med att kontinentalplattor krockade och höjde sig snörptes vattentillflöden av, varpå det bildades ett salt innanhav. Detta innanhav avdunstade för omkring 40.000 år sedan och efterlämnade sig ett område med oerhörda mängder salt, det som idag kallas El Salar de Uyuni.

(Salar de Uyuni och del av Fiskön.)

När jag kom till La Paz stod jag i kö med en lagom fransk fransman som med godtagbar skrytsamhet berättade att han skulle träffa president Evo Morales inför en expedition de skulle göra ut i saltöknen. Upplägget var en samaktivitet med den bolivianska staten med syfte att hitta och utvinna litium i saltöknen. Saltet i dess nuvarande form är inte helt rent utan innehåller stora mängder mineraler, bland annat litium, och just litium spås en framtida roll lika framträdande som den olja innehar idag, i det att det brukas i produktionen av hybridbilar. Många tror att Bolivia framöver kommer att överta Venezuelas dominerande ställning i regionen då uppskattningsvis hälften av världens kända litiumtillgångar finns i saltöknen.

Det ligger en liten by alldeles vid saltbrynet, vars invånare helt och hållet ägnar sig åt brytning och salthantverk.

(Salthantverk.)

Ungefär 25.000 ton salt bryts årligen, och priset det därefter betingar ligger på ungefär 30 centimos per kilo, i runda slängar 35 öre. Saltet torkas i stora ugnar före användning och export, och under denna process frigörs mer eller mindre gifta ångor och mineraler. Den ständiga exponeringen för dessa hälsorisker har lett till en medellivslängd bland saltarbetarna på ungefär 50 år.

(Brutet salt i väntan på lastning och torkning.)

Öknen är som tidigare nämnts i storleksordningen Skåne och har en tjocklek på omkring 150 meter. Allt är platt, platt och vitt, vitt. Bitande skarpt ljus och det behövs inte många minuter på slätten för att bränna skinnet av näsan. Mitt ute i ingenting dyker det upp en klippansamling som kallas för Fiskön.

(Försök att bränna skinnet av näsan.)

Bland klipporna växer uråldriga kaktusar, över 1000 år gamla, och utsikten från klipporna bjuder på fascinerande ljusskådespel med saltet i bakgrunden.