En förmiddag vikt för snorkling tog Xavier, vår guide, gummibåten och satte full fart mot ett par höga klippor som stack upp ur ett något irriterat hav. Snorklingen verkade allt annat än lovande, botten var helt mörk, vattnet var riktigt kyligt och dessutom strömt. Det var först när jag hoppat i som jag förstod. Den mörka botten var inget annat än fiskar! Fiskar, fiskar och åter fiskar. Det gick inte ens att SE botten! Vi la oss motströms och paddlade långsamt för att inte driva iväg, njöt av att studera sjölejonen som vildsint kastade sig in i stimmen och plöjde fåror i fiskmassorna som Moses vid Röda Havet.
För övrigt intressant kuriosa att sjöLEJON heter varg på spanska, och katt på ryska.
Sista dagen på båten hade vi en flera timmars lång transportsträcka mellan två öar. Alla låg och dåsade när mistluren ljöd. Allmän rusning till fördäck där två delfiner slagit följe med oss och for som torpeder genom våra svallvågor. En blick ut över havet, där kom en till och sällade sig till kamraterna, och en till, och en till. De hoppade, tumlade runt och frustade vatten genom sina blåshål. Helt ofattbart med vilken liten ansträngning de verkar röra sig. En av dem la sig på sidan och visade upp en trumpetfisk han hade fångat. Trumpetfisken såg relativt skräckslagen ut där han hängde till hälften ut ur gapet på sin plågoande. Efter cirka 20 minuter tröttnade de och i ett slag var de alla försvunna.
Vi fick se allt under vår vecka. Det saknades bara valar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment