Quito

Quito hade faktiskt inte så mycket att stoltsera med. Åtminstone inte under de 36 timmar jag tillbringade där. 5 timmars enveten och frustrerande kamp på flygplatsen för att få igenom ändringen som jag hade blivit lovad gjorde kanske sitt till för att färga mitt intryck.

Staden ligger ungefär 2800 meter över havet, bara några kilometer söder om ekvatorn, och solens inverkan är därefter. Väldigt intensivt ljus mitt på dagen när solen står i zenit i det närmaste rakt över mitt huvud. Av förklarliga skäl kastade jag nästan ingen skugga under en kort tid, vilket faktiskt såg lite lustigt ut.
Luften är kyligt frisk på grund av höjden, och mot kvällningen till gick temperaturen ner mot en 10 grader. Höjden gör också luften något tunn, vilket jag kände av ett par gånger när jag gick i trappor. Mycket behagligt klimat för promenader, vilket jag tog fasta på.



Den "rosa" delen av Quito är välutvecklad, ett myller av nattflanérare, och utbudet till synes väldigt liberalt. Alla typer av lokaler, för alla typer av människor.

(Saxspelare på nattöppet café.)

Till skillnad från Venezuela är en stor del av befolkningen indianer, och det är slående hur tydlig uppdelningen mellan folkgrupperna är. Indianerna är väldigt svåra att få kontakt med och av vad jag såg lever de som andra klassens invånare.

Jag hann med att besöka den lokala hantverksmarknaden där jag lärde mig om Panamahattar, den koloniala delen av Quito där det vimlar av kyrkor, en promenad upp på bergssidan där utsikten över staden var fascinerande, och slutligen en stor park med försäljare högt och lågt. Kort, gott och intensivt.

(Textiler på marknaden.)