Galipan är en by som ligger utströdd över den del av berget Avila som vetter ner mot havet. Det går att komma dit med hjälp av kabinbanan som går upp till hotell Humboldt, och därefter jeep, men det går också att ta den långa turen till fots. Istället för att kämpa sig upp sista biten till hotell Humboldt viker man då istället av nedåt, på en knappt synbar stig. Det gjorde jag och Carolina för någon helg sen. Vi tog lite för många foton och fick skynda på de sista stegen när det började mörkna, för att inte fastna i skuggorna i djungeln.
En helt vanlig helg, en svårtillgänglig plats, och ändå var alla tänkbara sovplatser belagda. Vi frågade oss fram mellan gårdarna och njöt av den tystnad och de dofter som inte ens kan anas nere i Caracas, bara någon kilometers fågelväg bort på andra sidan bergskammen.
Mot alla odds fick vi tak över huvudet och tillbringade den mycket kylna kvällen ätande oxfilé vid ett rangligt bord. Sex timmars promenad sliter, så när grannarna kom på besök för lördagens parti domino troppade vi av.
Byborna var slående väluppfostrade och tillmötesgående, närpå en chock efter allt krigande i Caracas. I huttrande morgonluft med värmande morgonsol åt vi frukost med fantastisk utsikt över eukalyptusodlingar och karibiska havet vid horisonten.
No comments:
Post a Comment