Jag lyckas lura mig själv på ett alldeles förträffligt sätt. Jag är helt övertygad om att jag är vältränad, eftersom jag utan problem fullföljer en 80(!)-minutersmatch och efteråt ber om mer. Inte på något sätt har det att göra med kvaliteten på motståndet.
Jag har även lyckats lura ett lag att bjuda in mig på sina matcher, och det har gått så pass bra att jag funderar på att skeppa över mina dubbskor från Sverige, för att inte behöva spela med tejpade låneskor.
Fotboll på stor plan är så underbart att det nästan gör ont. Och bitterljuv är väntan på nästa match, och därtill tanken på att jag inte har så många år kvar. Kroppen håller bra, och även om mitt steg inte är så rappt står jag rätt och stabilt. Idag blundade jag hårt och hängde in en frispark som räddade en poäng. Bra spelare har alltid tur brukar de säga.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Post a Comment