Ekonomisk turbulens

Den parallella växelkursen rusar i höjden igen. Planen var att stå kvar som minoritetsägare i lägenheten som Carolina nyligen köpt, men osäkerheten här är för stor, så det blir till att leta andra investeringsmöjligheter. Som vanligt var jag girig och växlade inte när kursen hade en tillfällig dipp. Tänkte att den kommer att gå ner ytterligare, och så gick det som det gick. Men! Det verkar som att jag efter två års kamp kommer att få tillgång till den personliga växlingskvot på en handfull tusen dollar som varje venezuelan har rätt till. De har nekat mig i tre institutioner, men skam den som ger sig. Med en gnutta tur får jag allt godkänt till mitten av december, vilket ger mig dubbel kvot, en på var sida av årsskiftet. Enda kruxet är att beloppet enbart får användas för konsumtion i utlandet, varför jag med glädje kommer att betala allt som alla behöver när jag kommer till Sverige i juletid.


Med tanke på Chavez senaste utspel lär de ekonomiska krumbukterna hålla i sig. För omkring ett år sen fick han för första gången stryk i en folkomröstning. Han ville förändra konstitutionen för att kunna sitta kvar på presidentposten ett obegränsat antal gånger, men misslyckades med ett par ynka procentenheter.
Nu i slutet av november fick han dessutom ordentligt på fingarna i guvernörsvalen. För första gången på 10 år kan sägas att en majoritet röstade emot den sittande regimen. De 6 viktigaste valområdena gick till oppositionen, vilket alla tolkar som att skutan har tippat över. Motreaktionen från Chavez sändes på TV igår kväll, och bestod av ett återupplivningsförsök av konstitutionsförändringen. Tvärt emot det folk röstade i förra valet. Och marknaden sparkar bakut med full kraft.

Den ekonomiska turbulensen är som en uppretad polsk riksdag på syra. Cesar Romero, vår säljare i Maturin, berättade att han för 15-20 år sedan betalade hyra, mat, transporter och nöjen i en månad med 1.200 bolivarer. Nu räcker samma belopp till exakt en lokal bussbiljett i Caracas. När jag kom hit kostade lunchen på ”Kackerlackan” – vårt lokala hak – 11.500 bolivarer. Nu kostar samma tallrik 28.000. Subventionerna som under flera år gjort importen någorlunda genomförbar är i det närmaste satt ur spel, vilket inom några månader kommer att göra alla importerade varor dubbelt så dyra.