I fredags träffade jag den kanske fullaste människan jag någonsin sett sitta upprätt. En herre i 55-årsåldern som tyckte det var skitkul att jag var utlänning. Han slungade glosor från världens alla hörn i ansiktet på mig, tillsammans med alkoholmättade salivstänk. "La France... gutenmorgen... pochen hollen....!!!!!!" Flera gånger återkom han till "Ann-Marie!!!", följt av ett vansinnesskratt som varade i flera sekunder. "Haaaaaaaaahahahahah!" Ibland glömde han av mig och sluddrade för sig själv i några sekunder innan han på nytt sträckte fram handen i syfte att för tionde gången hälsa på mig. "BULGARIA!!!" Kom det från ingenstans och jag nickade uppriktigt med ringande öron.
Problemet var att han var min taxichaufför...
Han stannade till vid varje skabbig person han såg, lutade sig över mig och vrålade att han skulle vara tillbaka strax. Det fanns faktiskt säkerhetsbälten i bilen, som dammade när jag spände fast mig. Eftersom han körde så erbarmligt långsamt tyckte jag att det kunde bli en intressant upplevelse. Jag skulle ju bara ett par kvarter. Jag fick påminna honom om vart vi skulle i varje gathörn och göra honom uppmärksam på grönt och rött. Det gick så pass långsamt att jag gick av något kvarter före min destination. Han hade glömt vilket pris vi kommit överens om och trodde mig inte när jag berättade det...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment