Kulturskillnader - Latinska familjeband

Antingen hatar de varandra, mig, eller så kan de inte sova utan mamma och pappa. Min avdelning är en hoper otacksamma bebisar.

Jag har fått antytt för mig att vår avdelning borde ha gått på julmiddag för 8 månader sedan. Så ytterst pinsamt. Jag har kanske försummat medarbetarnas intressen på en personlig nivå? Så jag satte igång att planera en helgutflykt till Choroni, med strand, mat och dryck för hela marknadsavdelningen. Per mail fick jag veta att det kunde bli svårt, för vissa hade "kanske" personliga åtaganden de aktuella datumen. Och detta trots att det låg nästan två månader framåt i tiden. Jag trodde att mitt skämt skulle gå fram när jag sa att om de inte vill så kan vi gå ut och äta i Caracas istället. Men jag stod gapande med lång näsa när jag fick lättade leenden och nickar till svar.

Jag kan tänka mig att det var lite i samma stil med deras inställning till vårt strandprojekt i februari. I Sverige hade de flesta varit överlyckliga om de fått åka till stranden som vi gjorde då, och fått boende, mat och en dag vid poolen med i det närmaste fri sprit. Jag gjorde tyvärr missen, som jag nog skrivit, att ställa mig upp på middagen och säga tack så mycket, och att för mig så är det här inte jobb, jag tycker det känns så kul att det känns som fritid. Det var fel tå, och det fick jag reda på av Marianela. Det här är minsann visst jobb. Vi offrar massor för det här (frivilliga) projektet.

Jojo, cross-cultural management...