En helg härförleden tog jag en ny morgontur upp på berget Avila. Tänkte försöka nå toppen utan annat bränsle än vatten och koffeintabletter, och det gick väl hyfsat i cirka två timmar. Sen var det som att få en oväntad glidtackling bakifrån. Benen förvandlades från pistonger till blyklumpar på bara ett par minuter. Jag trodde först det var lutningen och sänkte takten, men det hjälpte inte ett skvatt. Till sist var jag slokörad tvungen att stanna, mitt i en myggkoloni, och trycka i mig kex och sportdryck. Det var svårt att svälja när jag hela tiden var tvungen att hoppa runt för att skaka av mig myggen, men snart hade jag ångan uppe igen.
Jag gjorde hela turen cirka 20 minuter snabbare än förra gången och benen skakade inte det minsta, sista biten uppför den långa trappan.
No comments:
Post a Comment