En kväll efter jobbet dröjde jag kvar och tittade på männen som spelar schack i Chacaito. Det som imponerar på mig är deras rutin. De första 10-15 dragen de gör är perfekt intränade. De vet precis hur de ska öppna för att enligt skolboken skapa sig en bra utgångsposition. Det var länge sedan jag spelade nu och jag skulle troligen få en del stryk om jag skulle gett mig i leken.
Som viting är jag såklart en intressant måltavla för dem att testa sina krafter på. Det börjar med att de lägger märke till mig. Sen tittar de upprepade gånger åt mitt håll. Sedan övergår det till enstaka kommentarer och frågor som till sist blir direkta inviter till spel. Slutligen befinner jag mig i en strid ström av argument och uppmaningar till att spela på gränsen till provokationer.
Ledsen grabbar. Jag skulle gärna vilja, men min agent har sagt att jag inte får spela utanför internationella turneringar. Jag sa det i skämtsam ton, tyckte jag själv, men de tvivlade inte på mitt ord ens ett ögonblick och så plötsligt kunde jag stå lugnt och titta och mysa i kvällsvärmen igen.
No comments:
Post a Comment