Puerto Ordaz eller Puerto La Cruz?

Helsingborg eller Göteborg? Ja, det är inte så lätt att veta. Därför beställde jag en biljett till Puerto Ordaz för att träffa en säljare och hans kund, trots att han arbetar i Puerto La Cruz! Det var bara tur i oturen att en kollega märkte min felbeställning kvällen före min avresa. Det hade varit en kraftig törn för min image att ringa säljaren och säga att jag var på fel flygplats...

När vi fullgjort vår plikt hos kunden börjar säljaren skruva på sig. Vet du, det skulle vara trevligt om du kunde träffa fler av mina kunder. Fint, är det något särskilt på agendan? Nej, nej… bara kul om du kunde lära känna dem lite.

Väl framme hos kund nummer två presenterar säljaren mig som marknadschefen Marcus och därefter tar han skydd inför det kommande bombardemanget. Kunden var liksom de flesta andra i branschen arab och han såg ut som en trött hund. Fuktiga, plufsiga kinder, en rejäl kagge och en underläpp så svällande iögonenfallande att den förmodligen blåste upp över ögonen på honom när han cyklade i motvind. Han tittade undersökande på mig och skrev lite på ett papper. Därefter tog han sats, drog ett djupt andetag och gick därefter på i en halvtimme om allt han ville ha av oss, hur missnöjd han var med att han inte fick ha ICON och hur dåliga vi var på att leverera i tid. Jag var inte så lite oförberedd och kastade en sidoblick på säljaren som stirrade stint i sitt eget knä. När svadan avtog och han triumferande och svettig satt och väntade på ett försvarstal satt jag bara tyst och tittade på honom. Tystnaden varade någon sekund, men kändes som en evighet i vilken alla skruvade på sig minst tre varv. Den var som ett brutalt vakum som sliter i alla närvarande rör att tvinga dem att säga något för att undkomma den pinsamma tystnaden. Jag kämpade emot en bråkdel av en sekund extra och mycket riktigt stod ingen av dem ut längre utan började prata i mun på varandra. Jag kände mig lagom överlägsen när jag höjde handen och med tilltvingat lugn sa: ”Om du nu ska sammanfatta, vad var då frågan?”

Säljaren började stamma och kunden satt helt handfallen. Därefter tog samtalet en annan vändning och vi kunde reda ut en del punkter samt tyst komma överens om att vi båda visste att mycket av hans gnällande var förhandlingstaktik. Han visade mig runt ägorna och presenterade mig för sin bror som satt i något som jag tror var en stol. Hans kroppsliga omfång gjorde det omöjligt att avgöra om han faktiskt satt på något fysiskt eller om han leviterade. En enorm näve, som en valrossfena, tung andhämtning, och svetten rinnande ner för de 15 olika kinderna där han satt på sin förmodade tron i skuggan. Lite som en manlig myrdrottning med arbetarmyrorna springade fram och tillbaka runt fötterna på honom som irländska settrar, till synes utan vett och sans. Jag kunde inte urskilja några ord i de få läten han flämtade fram när vi hälsade. ”Skicka fler produkter.” kunde jag dock höra att han frustade efter mig när jag gick.